Litet är stort!

De bästa stunderna i livet måste vara att få sitta med vänner, prata och drömma om vad man tror kommer hända framöver i livet. Att få beskriva ens drömmar, visioner – den längtan som Gud placerat i ens liv och planera för hur den ska få bli en verklighet! Att ha den där känslan av att vara på väg, att ens liv har ett syfte och att få arbeta för dess uppfyllelse är något som jag aldrig skulle vilja byta bort. Självklart är vi alla olika och du kanske inte håller med mig om detta. Du är kanske en sån där tråkmåns som vill stanna kvar, inte uppleva något nytt, cementera dig fast i ditt nyrenoverade 1800-tals hus och drömma dig tillbaka och konstatera hur det var bättre förr. Skämt å sido så är vi olika och vill man vara en tråkmåns, så får man givetvis vara det… Gud älskar dig!

dreamer_by_vladstudioEn negativ sak med att vara en drömmare är att man ofta förlorar kontakten med verkligheten. Det som händer framåt blir viktigare än det som händer här och nu. Livet levs inte utifrån nu, utan utifrån där eller dit. Människor och sammanhang kan ofta reduceras till att bli medel för ens vision istället för att bli viktiga här och nu. Sånt är såklart farligt och något som jag själv behöver vara vaksam på. Lyckligtvis tror jag att det finns ett botemedel för ett sådant beteende och det handlar om att satsa på det lilla.

Varje drömmare behöver förstå att det stora aldrig börjar i det stora – det börjar i det lilla. En stor stens rullning börjar alltid med en liten rörelse. Ett liv i mammans mage börjar med något så obefintligt som en spermie och ett ägg. Guds räddningsplan för världen började med ett litet barn ute i ladan, långt borta från det stora inflytelserika centrumet i Jerusalem. Det lilla är så ofantligt mycket större än vad man ibland anar.

För mig så får det här konsekvenser! För även om jag är en drömmare och älskar att visionera om det stora, så kan jag inte lägga all min tid och energi på det. Vad jag istället behöver lägga tid på är att vara en närvarande pappa. Att prata med grannen, be för den där människan med smärta i sin axel eller prioritera gemenskapen med den lilla husförsamlingsgemenskapen i vårt hem.Inte bara för att jag ska nå det stora, utan för att det lilla kommer att avgöra hur det stora blir.

Så fortsätt drömma! Fortsätt visionera! Det behövs!! Men glöm aldrig bort att det lilla kommer före det stora – varje gång.

 

Nytt utseende – och lite till…

Tänkte att jag skulle testa ett nytt utseende på bloggen. Är ju kul med lite variation och sedan är ju färgen så fin – eller?! Tja, den syns ju i alla fall och här i bloggvärlden gäller det ju att synas. Eller man kanske ska säga läsas, om man nu vill vara en sådan där tråkig ord märkare. Och ja, jag särskrev precis – bara så där. Enjoy!

Senaste inlägget så skrev jag att vi behöver komma tillbaka till det centrala i vad Jesus säger och lär. För det är ändå det som allting handlar om – ja, precis allting. Vi kan syssla med många olika saker och livet bär på väldigt mycket. bullseyeDet gäller både troende som otroende. Vi upptas av så många saker, ja vi till och med delar upp våra dagar i olika tidszoner. Jobbtid, fritid, familjetid, församlingstid, bönetid och sovtid. Vi är väldigt duktiga på det, särskilt här i Sverige. Mitt i detta så finns det ändå något som är – faktiskt oavsett vi vill eller inte – centralt och avgörande. Det är relationen till Jesus och vad han säger till oss.

För några månader sedan så gjorde jag en personlig upptäckt utav vad jag tror är centralt kring Jesus. Jag hade sen tidigare upptäckt att det Jesus alltid sa till dem han mötte för första gången centrerade kring ”Följ mig”. Det var där det började. Att bli troende verkade inte handla så mycket om en rätt lära eller att ha alla rätt på ”kristendomsprovet”, utan det verkade mer bottna i ett liv t i l l s a m m a n s med honom. Jag tror att det funkar på samma sätt idag.

Det jag upptäckte denna gång var att Följandet spann som en röd tråd genom allt vad Jesus gjorde och sa. I mötet med alla sorters människor, så kom alltid de här orden tillbaka. Lösningen på ett girigt hjärta bottnade i att lämna allt och följa Jesus (Mark 10:21). Following-a-LeaderLösningen på människor som var nervösa, kanske tillbakadragna och självcentrerade var ett följande av honom (Matt 4:19). Allt detta var inget nytt för mig, men så en gång när jag läste i slutet av Johannesevangeliet så insåg jag att Jesus inte bara menade att det skulle börja där. Att följa Jesus fortsätter, livet igenom.

Jesus har dött, uppstått och lärjungarna har varit igenom en resa utan dess like. De har gått från hopp, till missmod, till hopp igen. De har gått ifrån en självsäkerhet kring Guds rikes frågor, till fullständig förvirring kring vad de egentligen gör. Nu, i slutet av Johannesevangeliet, precis innan Jesus ska lämna dem för gott så ger han en sista befallning. Den går till Petrus. Den handlar, precis som den första, om att Följa Jesus. Det är ingen detaljerad plan, ingen strategi, ingen storslagen vision – utan ett enkelt följande. Där det började – där fortsatte det.

Det här är något som jag tror vi alltid behöver komma tillbaka till. Vi försvinner så lätt upp i våra liv, vårt arbete och våra engagemang. Men är vi troende – om vi är efterföljare av Jesus – så börjar det alltid kring följandet. ”Hur följer vi då och vad innebär det?”, frågar du kanske. Jag tror vi tar det nästa inlägg, men tills dess så kan du lita på att vara kristen och troende inte handlar om regler eller liknande. Det handlar inte om att göra tillräckligt. Det handlar om att följa och lämna allt annat åt sidan.

En ärlig post

Jag har suttit på Stadsbiblioteket i Västerås idag och pluggat inför min första tenta. Jag kan bara säga att det märks hur länge sedan jag gjorde detta! Hua! Jag läste visserligen teologi för inte så länge sedan, men då var det inte direkt formler för prissättning och kalkylräkningar som gällde. I teologin fick jag känslan av att man kunde säga vad som helst, bara man hade bra argument för det. Inom redovisningen så funkar det inte riktigt…

Idag har jag bestämt mig för att vara ärlig här på bloggen. (Till skillnad från annars?!) Saken är den att för tillfället så känner jag mig ganska ”andligt tom” i livet. Jag känner ingen iver, glädje eller frihet i tron på Jesus, som jag upplevt förut. IMG_0474[1]I kanske 1-2 månader har bönelivet varit nere på existens minimum, bibelläsningen likaså och den där längtan att berätta om Jesus har inte direkt varit övervägande i mitt liv. Jag menar inte att man ska behöva mäta sitt andliga liv enbart utifrån de sakerna, men det är bara det att de varit så betonande hos mig det senaste året. De har karaktäriserat mig och definierat mig som person. Nu helt plötsligt är det svårt att be, svårt att hitta motivation till Bibelläsning och svårt att hitta glädjen i berättandet om Jesus. Det har blivit en sådan markant förändring och jag tycker den är svår att hantera. I vanliga fall är jag bra på att hitta fel, särskilt hos mig själv, men även att kunna se lösningarna på problemen. Däremot i detta fallet så har jag svårt att se felen och då även lösningen. Jag ber, men ingenting verkar hända. Jag läser, men det känns fortfarande torrt. Jag försöker att berätta om Jesus, men ingen glädje infinner sig i det. 

Nu berättar jag inte detta för att samla några sympati-poäng, absolut inte! Däremot vill jag vara ärlig och säga att även fast man är en ledare, visionär eller församlingsplanterare så kan det vara tufft. Hör och häpna! Givetvis vet vi alla att det kan vara det, jag likaså. Jag trodde bara att det jobbiga skulle vara andra saker än de jag upplever nu. Skitsnack från andra, konflikter, rädsla för att utså som ett fån och så vidare. Givetvis har sådana saker varit jobbiga genom åren, men då har bönen, glädjen hos Jesus och bibelläsningen hållit mig uppe. Nu när jag upplever att den inte håller mig uppe på samma sätt, så blir det desto svårare.

Samtidigt som jag känner på detta sätt, så är jag inte orolig. Jag vet att mitt liv inte hänger på vad jag gör, utan på att Jesus älskar mig. The-Passion-of-the-Christ-5Det var Han som dog och uppstod från de döda – för din och min skull. Jesus är mitt golv som bär mig, snarare än mitt tak som jag behöver bära. Jag kan varken förminska eller förstora den kärlek Jesus älskar mig med. Detta är jag tacksam för och särskilt nu. För det är kanske när det är som tuffast, som vi behöver Honom som mest. I alla fall känns det som så…

Så börjar bloggandet!

God morgon och välkommen till en ny blogg! Ja, nu är det dags. Dags att börja blogga och skriva ner lite tankar och funderingar. Knappast någonting nytt i denna informationsprängda värld, men ändå någonting jag länge funderat på att börja göra. Jag gör det av många olika anledningar. En längtan att få ”tala ut” det som ligger på ens hjärta. En vilja att kunna hjälpa andra, och möjligheten att få tänka högt – fast i skriven form. Sedan finns det alltid det där underliggande motivet till bloggandet – längtan efter bekräftelse och att bli den nya stjärnbloggaren. Det är min backup-motivation, om de andra motiven någonsin skulle sina. Så om jag någon gång skulle skriva ett riktigt skitinlägg, så kan ni redan förpassa den till kategorin ”längtan-efter-bekräftelse-inlägg”. Jag hoppas dock att det inte ska komma särskilt många av den kategorin…

Den här bloggen kommer att fokusera kring livet med Jesus, utifrån orden Mission, Vision och Passion. Tre ord som jag anser beskriva hur jag tänker kring ett sådant liv. Missionen är att följa Jesus och tillbe Honom. Visionen är att göra det på ett enkelt och multiplicerande sätt. Passionen är det som jag tror ska känneteckna ett sådant liv. Säkerligen kommer andra saker att smyga sig in, men i huvudsak så kommer det att handla om detta.

Så välkommen, hoppas att du hänger med!