Bokslut och paus

Äntligen, eller redan, så har 2013 kommit till sin ände. Tänk att ett år både kan gå så fort, men även kännas så långt!? Jag är normalt inte en människa som tittar tillbaka särskilt mycket, men jag tänkte ändå skriva ner några tankar kring året som gått.

För mig så har 2013 varit bland det mest krävande åren jag någonsin mött. Det har varit präglat av mycket sjukdom (som jag berättat om tidigare), men även av tuffa utmaningar både i församlingsarbetet och på det personliga planet. Under hösten 2011 så startade vi en husförsamling hemma hos oss, med fokus på att starta fler liknande församlingar utöver Västerås. Vi körde igång och människor kom till. Under de kommande två åren kom det till en del. Några stannade, andra drog vidare av olika anledningar. Vi hade en härlig, god gemenskap – där Jesus verkligen var en stor del utav den. Av olika anledningar så bröts den här gemenskapen upp under året som gått, mycket på grund av att vi inte var tillräckligt många kvar i församlingen. the-church-jesus-wants-to-build-650x269Detta var en tuff puck att ta, men jag tror i efterhand att det förde någonting gott med sig. Jag förstod ännu mer att det inte är vi som bygger församlingen, utan det är Jesus. Jag förstod att det är Jesus som bestämmer över ”sina arbetare” och inte jag. Jag lärde mig helt enkelt att släppa kontrollen och låta Jesus göra det Han vill göra. Lyckligtvis så har jag senare träffat på andra människor, som brinner för samma sak som jag själv gör. Detta har bland annat gjort att vi idag slagit ihop vår lilla gemenskap (vår familj…) med en annan, och träffas varje lördag kväll för att tillbe Jesus och uppmuntra varandra till lärjungaskap. Dessa kontakter har räddat mig och min familj, bokstavligen talat! Det är som om de blivit sända från Gud och jag är otroligt nyfiken på vad det kommer resultera i under 2014!

Även om året varit präglat utav mycket sjukdom, så har det även präglats utav mycket helande! Aldrig någonsin har jag varit med om så många människor, som upplevt hur Jesus helat dem från smärtor och olika sjukdomar. Det roliga är även att inte ett enda av dessa helanden har skett i en kyrka utan ute på gator, parker, tågstationer m.m. Inte heller har miraklerna präglats av långa eller invecklade böner, utan snarare utav enkla böner och att vi lagt vår hand på människor. Det har varit helt otroligt och ännu mer härligt att få visa människor att Jesus verkligen lever idag.

pause-buttonMen denna post vill jag även berätta att bloggen kommer vara inaktiv under en tid framöver, 4-6 veckor minst. Anledningen till detta är att jag har ett skriande behov av att ”koppla ner mig från nätet” och ”koppla upp mig till Jesus”. Jag ska ärligen erkänna att tiden för bön och reflektion inte har varit särskilt prioriterad under den senaste tiden, vilket gör att jag tar en längre paus från både bloggande – men även facebook, twitter, m.m. Ja, jag kommer helt enkel att ta en paus från allt internetanvändande.

Jag hoppas att du får ett riktigt gott slut på 2013, men ännu mer att 2014 blir året då du blomstrar ännu mer! Jag ber och hoppas att du förstår vem Jesus är och att du lär känna Honom som Han är. För Han är nämligen mycket mer än vad vi ibland låter Honom vara.
Han är Herren – Han är Gud! Gott nytt år!

Berättelser från Power Meet

BildSå är helgen till ände, och det med råge. Power Meet är över här i Västerås och allt som är kvar är tomma ölflaskor samt ett antal ton av övrigt skräp. Det har varit intensivt, högljutt, varmt – och fruktansvärt roligt! Faktum är att det var länge sedan jag hade så roligt som i helgen. Vädret var perfekt, människorna vi mötte var underbara och maten vi åt bara smalt i munnen. Det var ett myller av härliga människor och köer av fantastiska bilar. Ja, allting var nästan perfekt. Men jag ska sluta spruta ur mig superlativ, annars kanske ni börjar tro att jag är någon sorts pastor…

Jag kan lätt bli entusiastisk över den gångna helgen, och faktum är att det har sina anledningar. Inte främst i en härlig tillställning, som Power Meet faktiskt är. Nej, snarare beror min entusiasm och glädje främst på att vi fått prata med så mycket människor om den person jag älskar mest – Jesus. Jag visste innan helgen att vi skulle få prata med människor om Jesus. Jag visste att vi skulle få tillfällighet att be för människor och jag visste att vi skulle få se dem berörda av Jesus. Däremot så visste jag inte att det skulle ske i så stor utsträckning som det gjorde. 

Tanken jag hade innan Power Meet var att vi skulle försöka ha koll på hur många som blev helade eller berörda av Jesus. Så blev inte fallet, för jag insåg ganska snabbt att det inte skulle kunna gå att hålla reda på. På fredagen, kl 17.00, gick 7 av oss ut på området – iklädda tröjan på bilden.Bild Vi delade upp oss 2 och 2, gick fram till några och frågade om de hade ont i kroppen eller var sjuk på något sätt. Hade de det, följde sedan frågan om vi kunde få be för dem. Oftast fick vi det och titt som tätt följdes det av frasen – ”Vad gjorde du??!!!”, följt av uppspärrade ögon hos personen. Helt plötsligt så hade Jesus rört vid en halvfull person och tagit bort smärtan direkt. Jag ljuger inte när jag säger att exakt detta hände flera gånger under årets Power Meet. Under de första 2 timmarna vi var ute, vet jag att det hände minst 7 st. Smärtor i nacken som försvann. Smärtor i fötter och ryggar försvann. Allt detta, när vi enkelt la vår hand på dem och bad att Jesus skulle ta bort deras smärta. Detta skapade givetvis tillfällen att få prata om Jesus och om vad vi tror på. Vi fick svara på frågor och frågade saker tillbaka. Vissa blev väldigt berörda och ville ha vidare kontakt. Andra tackade bara och fortsatte sin kväll. 

Det kanske märkligaste jag själv var med om var när vi gick fram till ett gäng. Vi frågade om de hade ont och förklarade vad vi gjorde. Helt plötsligt ropar en av grabbarna ut ”det här är helt sjukt! Jag har sett det här på nätet, det är helt sjukt!”. Vi förstår att killen antagligen sett någon video, där någon blivit helad ute på stan. Därefter så börjar han att pusha sina kompisar till att ta tillfället och låta oss be för dem. Han ropar på sin kompis, som har en nervskada i sin arm och vill att han ska anmäla sig som frivillig. Killen vill inte själv. Vi berättar för honom att vi tror Jesus kan hjälpa honom, men han säger bara att det inte går att fixa. Då brister den andra killen ut, som varit vår reklampelare, ”Jesus kan fixa allt! Jesus kan fixa allt!”. Vi kan inte göra annat än att hålla med och tacka honom för hjälpen att säga det. Men killen med armen vill inte att vi ska be för honom. Istället kommer en annan kille, som undrar vad vi håller på med. Vi berättar, och ser samtidigt att han har stora blåmärken och sår på sin högra arm. Det visar sig att han och en kompis stått och slagit varandra på armen – tills den ena gett upp. Han har ont och vi frågar om vi kan få be för honom. Han tittar suspekt på oss och undrar vad vi egentligen är för några. Vi säger att det bara kommer ta några sekunder och till slut går han med på det. Jag lägger min hand på hans arm och ber kort. Därefter fryser killen och tittar chockat på sin arm. Han vänder upp och stirrar sedan på mig, med ögon som tefat. Jag frågar om det är bättre, men killen står bara där helt chockad. Vi rör vid armen och frågar om det känns någonting. Killen rör inte en min. Sedan berättar vi kort att det han precis upplevt var att Jesus tog bort hans smärta. 

Detta var en del av min helg, här i Västerås. En väldigt rolig helg, men så här i efterhand även en smärtsam sådan. För även om vi uppskattningsvis fått be för ett 40-tal personer under helgen, innebär det att ca 9 960 personer inte fick tillfället att bli berörda av Jesus. Människor som var sjuka, hade ont och kanske hade frågor om Jesus. Därför finns det ett bibelord som ekat i mitt bakhuvud, lite extra under helgen. Det är från Lukasevangeliet 10:2. ”Skörden är stor, men arbetarna få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Vi behöver arbetare, om vi ska komma någonstans med detta. Vi behöver folk som gör det, inte bara tänker och pratar om det. I vår husförsamling kommer vi att fortsätta göra detta, var så säkra. Men det behövs fler! Du och din församling behövs! Vi behöver vara arbetare tillsammans och be om än fler.