Jesusrörelse

Att bli beskriver som Mr Jekyll och Mr Hyde är kanske inte så smickrande, men när en gammal barndomskompis beskrev mig på det sättet kunde jag bara ta det positivt. Vad han beskrev vad skillnaden i mitt liv efter att jag mött Jesus och efter. ”Du är ju för i helvete en helt annan person, jag känner faan inte igen dig Håkan! Du är som Mr Jekyll och Mr Hyde!”.

När jag kom till tro blev mitt liv verkligen förvandlat. Mina prioriteringar i livet förändrades och en helt ny frid fick plats i mig. Vad jag på sistone funderat på är hur det även fick konsekvenser kring vilka jag umgicks med. Jag bytte nästan hela min bekantskapskrets mot människor som var engagerad i kyrkan. Friends-Helping-FriendsDe gamla vännerna var jättehärliga människor, men om jag ville följa Jesus så var jag tvungen att prioritera. Antingen prioriterade jag mina gamla vänner eller mina nya som jag skaffat genom kyrkan. Idag ångrar jag att det blev den uppdelningen! Konsekvensen blev nämligen att jag tappade kontakten med mina gamla vänner. Det här var såklart ett val jag gjorde, men jag kan inte sluta fundera på varför ingen troende hjälpte mig att kombinera de två med varandra? Varför skapade jag över huvud taget en sådan uppdelning att jag ställde dem mot varandra? Varför frågade ingen troende mig om fler av mina vänner ville träffas och läsa Bibeln tillsammans? Varför lärde ingen mig att dela med mig av tron till mina vänner?

Förstå mig rätt, jag är enormt tacksam till de människor som fört mig till tro! För evigt tacksam! Samtidigt så inser jag i efterhand att de kunde ha gjort saker som kunnat ge bättre resultat. En sådan lärdom jag försöker leva efter idag är att inte nödvändigtvis dra en människa ur sitt sammanhang när den kommer till tro eller är nyfiken på Jesus. Istället försöker jag, genom denne, nå dess vänner, familjemedlemmar och bekantskapskrets med budskapet om Jesus. Istället för att dra dem in i vår husförsamling försöka jag tänka – kan vi kanske starta en ny husförsamling hos honom/henne? Med dennes vänner och familjemedlemmar?

 

domino-effect-shutterstockNär vi för någon till tro finns det såklart inget rätt eller fel, men det finns bättre och sämre sätt att förvalta den händelsen. Jag tror att om vi som troende förvaltar dessa situationer på ett bättre sätt så kan vi få se en otroligt expansiv rörelse startas runtomkring oss. Om vi ser oss själva som sända istället för samlande, ser potentialen i en enskild människas omvändelse och agerar utifrån det så finns det oanad sprängkraft som verkligen kan leda till en sann Jesusrörelse.

Ser du en hjälte?

Hjälte! Heroes – vem skulle inte vilja vara en superhjälte med superkrafter?? Det skulle i alla fall jag vilja vara. Kanske lite för mycket ibland… obi wanFaktum är att jag med några års mellanrum brukar ha en återkommande dröm, där jag är en Jedi krigare (De goda i filmerna ”Star Wars”) med speciella krafter för att kunna bekämpa det onda ute i universum. Det roliga med drömmarna är även, utöver att jag är en hjälte, att jag utvecklas som krigare. I den senaste drömmen hade jag för första gången blivit betrodd med ett alldeles eget lasersvärd. Den morgonen var det lite svårare än vanligt att lämna drömmarnas värld och kliva in i verkligheten.

Nu kanske du undrar om jag helt tappat fotfästet, att jag kanske har blivit liite för upptagen av mina hjältekomplex. Du kanske tycker att det här med hjältar är någonting som grundar sig i egoism och självförverkligande. Du har säkert rätt i det, men faktum är att hjältar är någonting som Bibeln faktiskt talar om. I Hebreerbrevet så står det i kapitel 11 om ett antal hjältar igenom historien. Människor som trott på Gud, litat på honom, lyssnat och gjort det Gud sagt. De framställs som vanliga människor, men som trodde på en ovanlig Gud. Irrationella människor, ur samhällets ögon, som irrade omkring i öknar, berg, grottor och hålor. De fick vara med om många olika saker i olika tider, men där de alla hade en sak gemensamt – ingen av dem fick under sin livstid se det de verkligen kämpade för. De fick inte belöningen där och då, utan bibeln berättar att de fortfarande väntar på tills Jesus kommer tillbaka.

Berättelserna om trons hjältar i hebreebrevet har alltid varit en favorit hos mig. Jag har, precis som med dagens hjälteberättelser, ryckts med och satt mig själv i deras situation. Önskat att få bli en trons hjälte, som på ett heroiskt sätt litar på Gud och älskar honom av hela mitt hjärta. Jag tror att vi är många som gjort det, och jag tror att vi ska göra det. För det är exakt vad vi har potentialen till att vara. 6a0111688fec60970c0148c73b1717970c-800wiAtt få vara en person som Abraham, som inte sitter kvar där han är utan istället gör det Gud säger till han att göra. Eller som Josef som inte tvekade på vad Gud sa till han i drömmarna, utan höll fast vid det hela livet.De var vanliga människor som vi. De enda som gjorde dem till hjältar var att de höll fast, trodde och litade på Gud. De förändrade historien och de fick vara hjältar för ett helt folk. Det finns ingenting som hindrar oss från att vara samma hjältar som de en gång var!

Jag tror att vi ska se på oss själva som potentiella hjältar i Guds rike, eftersom det heroiska inte grundar sig i oss utan i den Gud vi tror på. Men jag tror inte att vi ska stanna där. Jag tror att vad som kommer att göra oss till sanna hjältar är hur vi istället ser på de människor runtomkring oss. Att själv få vara en hjälte har vi lätt att ta till oss, eftersom vi gillar att tänka så om oss själva. Saken är bara den att jag/du är omgiven av framtida hjältar – som har potentialen att förändra en hel värld! Din arbetskollega, din granne, din vän som just nu har problem med alkohol eller din mamma som du aldrig kommit bra överens med. De har potentialen till att bli sanna hjältar, människor som vänder upp och ner på hela vårt land. kultur-film-der-solist-9

För mig har den här insikten blivit så förvandlande, eftersom jag inser att varje möte med en annan människa verkligen kan bli revolutionerande. För vad händer när vi ser människorna runtomkring oss som potentiella världsförvandlare? Helt plötsligt spelar det ingen roll vilken skit de bär på, vad jag tycker om den personen eller hur den beter sig. Den exakta personen har utifrån ett möte med Jesus potentialen att få bli en hjälte, oavsett hur den är idag! Jag har beslutat mig för att se varje människa på det här sättet och jag önskar att du skulle hänga på mig också. För jag tror att vi då kommer få se en fullständigt världsförvandlande rörelse.

Var det en tanke?

IMG_2099[1]Förra veckan, en natt precis innan jag skulle somna, så får jag plötsligt en tanke. Jag är sådär precis påväg att somna, men väcks av tanken att jag ska gå till Vasaparken här i Västerås nästa dag. Jag vaknar till lite och börjar fundera på det jag tänker. Varför? Som ett svar på posten kommer nästa tanke – det finns en man/kille där som vid 9-10 års ålder var med om något som förändrades hans liv. Han försöker dölja det, kanske glömma det, men Jesus kan och vill hela honom. Allt han behöver göra är att be och ta emot hans hjälp.
Jag vet inte riktigt om det är Jesus som ger mig de här tankarna, eller om jag är så trött att jag bara hittar på dem själv. Jag skriver ändå ner det på min mobil och beslutar mig för att nästa dag, efter jobbet, gå förbi parken och leta efter mannen.

Efter jobbet nästa dag så går jag, efter mycket resonerande med mig själv om jag är tokig eller inte, till Vasaparken och tänker att jag måste ju ändå ge tanken en chans. Väl inne i parken inser jag svårigheten i att hitta honom. Vem är det?? Ska jag fråga varje man jag ser om han var med om något när han var 9-10 år? Kanske lite väl tokigt, men å andra sidan – gå fram till främmande folk och fråga om de har ont i sin kropp är väl lika tokigt det… DSC_0181Jag behöver däremot inte fundera länge innan en man kommer fram till mig och frågar om en cigg. Svarar att jag inte har någon, men tänker att jag kan ju alltid försöka prata med honom. Det märks ganska tydligt att han har levt ett tufft liv och även att han är smått berusad. Han har däremot inga problem att prata med mig, utan vi står och pratar om lite allt möjligt. Han bjuder in mig till deras ”bänk” och vi fortsätter prata.

Under samtalet kommer jag själv på mig – tänk om det är de här gubbarna som det gällde? Tja, jag vet ju inte förrän jag frågar dem… Jag försöker förklara för dem, hur jag upplevde att Jesus ville att jag skulle gå till någon här i parken och berätta att han var med om en traumatisk händelse vid 9-10 års ålder och att Jesus älskar dem och vill hela dem – typ… Ja, jag kände själv när jag berättade hur knäppt det lät och på deras reaktion så var nog känslan korrekt. Jag tog istället fram mobilen, tog fram anteckningen från natten innan och sa åt en av gubbarna att läsa det. Första gubben kunde inte läsa, men när den andra tar den och läser så börjar han plötsligt storgråta. Han gråter, blir arg och reagerar oerhört starkt. Jag blir lite rädd och funderar om jag nu kommer få en smäll. Jag försöker förklara att jag menar allt gott, att Jesus älskar honom och om det gällde honom så vill Jesus hjälpa honom. Han klipper inte till mig, men det dröjer säkert en 10 min innan jag lyckas få han lugn och kunna prata med honom igen.

Det visar sig att det gällde honom och att han aldrig någonsin berättat om händelsen när han var 9-10 år. Han vill inte berätta för mig vad det gällde och jag känner inget behov av att dra det ur honom. childhood_trauma_color2Jag berättar igen att Jesus kan hjälpa honom, hela honom från såren – bara han tillåter det och tar emot hjälpen. Till min stora förvåning vill han däremot inte ha någon hjälp; ”har jag klarat mig själv hittills, så kan jag fortsätta med det också”.  Hjärtskärande, men en kanske alltför vanlig attityd hos oss människor. Även om vi är nere på botten, så vägrar vi ofta gå till den som verkligen kan hjälpa oss.

Den här händelsen lärde mig många saker. Dels så insåg jag att en enkel tanke ofta kan vara ett profetiskt tilltal till en människa eller situation. Det andra är, och kanske det viktigaste, att jag aldrig kan veta om det är en tanke eller ett profetiskt ord jag upplever innan jag testar den. Först när jag berättade för mannen vad jag upplevt, så visste jag att det var Jesus som talat till mig natten innan. Då visste jag att Gud ledde oss samman den dagen. Innan visste jag inte, jag hade ingen aning.

Efter detta började jag även tänka – tänk om det alltid är såhär? Tänk om Jesus talar till mig hela tiden, men jag misstar det för en egen tanke och ignorerar den? Kanske har det varit så och kanske har jag missat saker – men oavsett om jag gjort det eller inte, så gjorde jag den här dagen ett val framåt. Jag tänker inte göra om de misstagen. Jag ska testa tankarna som kommer och kolla om det kanske är Jesus själv som talar till mig eller andra. Ibland kommer det säkert att vara tankar, men tänk om det även ibland kommer att vara ord som fullständigt förvandlar en annan människas liv. Då är det värt att se ut som ett fån alla andra gånger det är mina tankar.

Från Lögarängsstranden till Syrien

Har precis kommit hem från sommarens stora ”road-trip”. Vi har under de senaste veckorna rest till 5 olika städer där vi tillsammans med vänner från andra enkla församlingar varit ute på stan och pratat med människor om Jesus, bett för dem och försökt hjälpa till där hjälp behövts.

Det är svårt att berätta allt vi varit med om under dessa 2 veckor. Jag skulle kunna berätta om de 2 ungdomarna som för första gången tog emot Jesus i sitt liv eller de människor som blev helade av Jesus från smärtor i rygg, knän och öron. Det jag däremot ska berätta om är en sak som min fru fick vara med om, nere på Lögarängsstranden här i Västerås.

lögarängsbadetVi tror att Jesus lever idag och att han även kan tala till oss direkt – att vi kan ”höra” vad Jesus säger både till oss och andra. Min fru Jenny fick vara med om det när hon lekte på lekplatsen med våra barn. Hon såg en familj som satt i närheten av lekplatsen och frågade helt enkelt Jesus om det var något särskilt som han ville att hon skulle säga till dem.

Det är inte helt enkelt att lyssna in Gud när man samtidigt har en 4-åring som vill ha hela ens fokus i den så viktiga prinsess-leken som var igång, men hon fick ändå en tanke att kvinnan i familjen hade en syster som hon var orolig för. Efter en stund bestämde hon sig för att ta kontakt med dem för att dela det hon upplevde. När de efter en stund förstod vad Jenny berättade började kvinnan gråta och mannen sa gång på gång: ”det här är ett mirakel!” Kvinnan hade mycket riktigt en syster som hon var mycket orolig för då hon var mitt i oroligheterna i Syrien. Tidigare samma dag hade systern haft kontakt med familjen och varit mycket ledsen och uppgiven.

Bara ett par dagar innan så hade den här kvinnan gråtit och bett till Gud att han skulle sända ett tecken. Ett tecken på att Gud hade hört hennes böner och att han tog hand om hennes syster. Kvinnans man beskriver att när då Jenny kom och sa detta, så förvandlades hela deras liv. De visste då att Gud har allt under kontroll och att de kan lita på honom.

Ikväll hade vi den här familjen på besök hemma hos oss. De berättar då att de verkligen har fått glädjen tillbaka i sina liv. De känner sig inte oroliga längre och faktum är att systern även kunnat fly Syrien till ett annat land. Vad de även berättade var att inte bara de hade blivit berörda av detta, utan hela deras släkt nere i Syrien. syria-political-mapMannen hade ringt ner till familjen och berättat vad som hänt på Lögarängsstranden. Händelsen hade lyft oro från systerns pappa, gett familjen lättnad och glädje . Alla hade blivit berörda utav att Jesus talat till dem genom Jenny.

För mig hade den här händelsen lärt mig otroligt mycket! Allt startade vid en liten lekpark, här i Västerås, genom att Jenny tog sig mod och delade någonting som hon upplevde komma från Jesus – med en helt främmande människa. Hon hade kunnat ignorera tilltalet, tänka att det bara var hon men gjorde inte det. Istället vågade hon agera på ett ganska konstigt sätt och gå utanför sin ”comfort-zone”.

Det andra jag lärt mig är vad en liten händelse kan få lavinartade konsekvenser. När Jenny delade detta så trodde hon inte att det skulle få sprida sig ner till familjer i Syrien. Hon delade bara det hon upplevde och det spred sig längre än vad hon kunnat ana. Min gissning är att det knappast stannade hos familjen därnere, utan att familjen berättade vidare vad som hänt deras dotter uppe i Västerås.

Genom den här händelsen så har jag insett att inte se ner på det lilla, utan att istället se det som en potentiell världsförvandlande händelse. Jag såg för första gången, med egna ögon, hur Jesus-viruset kan multipliceras vidare dit jag aldrig kunnat ta det annars. domino-effect-shutterstockJag har under 4 år drömt om att få se en massiv Jesusrörelse ta form i Västerås. Jag har drömt om att få se enkla församlingar startas, som startar nya församlingar, som startar nya församling osv. Jag ska ärligt erkänna att jag har haft svårt att föreställa mig det i verkligheten. Jag har ibland tappat tron på det. Nu så har jag fått tillbaka tron på det! Nu så har jag sett hur det kan gå. Jag har insett att det börjar i en enkel handling, som kan få lavinartade konsekvenser för en hel värld.

De svaga kyrkorna

Av Jenny Hedlund, Västerås husförsamlingsnätverk

När jag fyllde 18 år fick jag en tavla i present av en kompis. På tavlan fanns en text som jag inte minns ordagrant men det handlade om att när vi ber om kraft och seger så ber vi egentligen om att bli svaga och utblottade. Det är nämligen i svagheten som kraften blir störst, i kapitulationen som verklig seger finns.

Jag kan villigt erkänna att där och då så tilltalade den där tavlan inte mig särskilt mycket. Jag var ju ”on fire” för Jesus! Det var framgång, kraft och seger som gällde för hela slanten! Svaghet…njae det passade inte riktigt in i min världsbild eller Gudsbild heller för den delen. Jag var 18 år och nästan omnipotent…

Idag, 15 år senare ser jag de där orden i ett helt annat ljus. Man formas ju ständigt i sin vandring med Gud, eller hur? Och förhoppningsvis mognar man lite också!

Ibland är det de tuffa perioderna på vandringen, de där mörka dalarna ni vet, som ger de mest värdefulla insikterna. Så upplever jag att det varit för mig i alla fall. En sådan insikt, som för några år sedan fick chans att rota sig djupt ner i mitt hjärta är att: Jag behöver inte vara stark! Det är inte jag som bär Gud utan Han bär mig!!! Visst är det befriande!

Jesus som känner vårt allra innersta – han vet om vår svaghet, vår brist och vår trasighet. Och ändå säger han till oss: Kom och följ mig, så skall jag göra er till människofiskare. (Mark 1:17)

Ibland tror jag vi hamnar i en fälla där vi tänker att Gud först måste göra massa saker i oss innan vi blivit tillräckligt starka, utrustade och mogna för att kunna vara använda av honom. Risken är då att vi alltid kommer stå kvar på ruta ett och aldrig känna oss tillräckligt redo.

jesus-life-together-searchTänk om det är så här istället: Tänk om Gud inte bara har överseende med vår svaghet utan faktiskt aktivt letar efter den! Letar efter människor som inte slår sig för bröstet och försöker imponera med sina prestationer, utan istället är på sina knän och säger: Gud, vi behöver dig, vi klarar inte ett steg utan dig, vi har inget att komma med i vår egen kraft, vi är svaga i oss själva. Kom Gud med din kraft och bli stor i våra liv!

Kanske är det precis där Gud vill ha oss? Där vi ser vår brist, vår svaghet, vår synd och vårt enorma behov av hans nåd. Där vi inser att vi inte har något att skryta med inför Gud. Där vi får bli små och Gud får bli stor!

prostitute-and-jesusJag älskar det faktum att Gud så ofta tar och använder de personer som alla andra räknat ut. De som inte ser mycket ut för den här världen, som andra kanske till och med ser ner på och föraktar. Där kommer Gud in och säger: Kom och följ mig! Jag älskar dig, jag har utvalt dig och jag vill använda dig! I all brustenhet och trasighet kan Gud börja göra sitt verk i varje människa som ger sitt hjärta till honom.

När vi säger att vi drömmer om en rörelse utav Jesusälskande lärjungar, som formar enkla, multiplicerande församlingar i Västerås – då ser vi inte ett folk av starka människor som klarar sig själva. Vi ser tvärtom ett folk, som är totalt beroende utav Gud. Vår dröm är att denna rörelse ska få inkludera alla slags människor, även de allra mest utsatta och utstötta i vår stad.

Vi vet inte hur den rörelsen kommer att se ut och vi kan undra hur det ska gå till. Däremot vet vi att det inte handlar om oss, och kommer aldrig handla om oss! Det handlar om Gud – och Han är stor!

”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” (2 kor 12:9)

Denna vecka bloggar vi både här och på pionjarbloggen.wordpress.com