Jesus är som Jack Bauer

jack bauer”Jesus är som Jack Bauer” utropade min svägerska, när vi hälsade på dem i helgen. Ett ganska roligt citat, som jag ”lovade” henne att blogga om. Att Jesus skulle vara mer lik Jack Bauer än den svenska och västerländska bild vi har av honom. En hjälte, som slåss, skjuter, dödar, jagar terrorister och beter sig i andras ögon som en galning. En man som är villig att gå över alla möjliga gränser, för att rädda sitt land från alla hot som kommer mot USA (såklart). Ser ni likheten? På bilden är de ju ändå hyfsat lika…

Såklart så raljerar jag lite och skojar med min svägerskas uttalande, men grejen är ju ändå det att jämfört med vår svenska och västerländska bild av Jesus så skulle man nog kunna hävda det hon gjorde. Jesus är nog mer lik Jack Bauer än vår snälla, blåögda, ständigt lugna och fromma bild.

Ett par exempel… Vid en av de största högtiderna som Judarna hade (Påsken), där ofantligt många människor samlades i Jerusalem för att fira, så bestämmer sig Jesus för att rensa ett helt tempel från alla som sålde och köpte duvor, lamm m.m. Han går fullkomligt bärsärk på området och välter v a r e n d a bord som finns inne i templet. Han skriker, ropar åt alla, gör en piska och jagar ut människor med orden ”mitt hus ska kallas ett bönens hus, men ni har gjort det till ett rövarnäste”.

Middle-Eastern-JesusEn annan gång så kommer det en rik man till Jesus och frågar helt ärligt vad han ska göra för att få evigt liv. Antagligen en inflytelserik person, många kontakter och säkert i våra ögon en stor resurs för Guds rike. Tänk vilka dörrar en sådan person skulle kunna öppna? Hur många människor skulle kunna få höra om Jesus genom en sådan kontakt! Jesus verkar däremot ha ett helt annat mind-set. Han går rätt på den där ömma punkten och trycker hårt direkt- ”sälj allt du äger och dela ut till de fattiga… kom sedan och följ mig”.

Om vi även tittar på några ”one liners” från honom kan vi ex nämna ”om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor… även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge” eller ”varför kallar ni mig herre, herre, när ni inte gör vad jag säger”. Tuffa ord från en person som inte verkar vara ute efter att bli omtyckt.

Som troende i vår tid, eller lärjunge som man även kan kalla det, så funderar jag ibland på varför vi inte har mer problem med Jesus än vi till synes har. Hur kan vi som lärjungar i Sverige fortfarande leva i sådant överflöd av pengar, materiella tillgångar och lyx utan att bli provocerade av det här? Hur kan kyrkor sitta på miljoner You-Had-One-Job-shutterstock_91684922i kapital och lägga så enorma resurser på fastigheter utan att ens överväga alternativet att sälja allt och hjälpa sina troende syskon som dödas för sin tro nere i Syrien?? Hur kan kyrkor och lärjungar syssla med s å mycket annat än det Jesus faktiskt bad oss att göra – att göra lärjungar, lyssna och göra??? Vi ska skapa verksamheter, ha styrelsemöten, fixa bokföringen, planera barnverksamheten och starta second hand. Allt bra – men gör det lärjungar?

Du kanske tycker att jag är onödigt svartvit, att Jesus faktiskt inte är såsom jag beskriver. Men grejen är den att om vi läser berättelserna om Jesus, utan att ta på oss våra svenska och ibland religiösa glasögon, så kommer du att upptäcka att Jesus faktiskt ä r relativt svartvit. Det finns inte så mycket gråzon i honom. Det är antingen på- eller av. Antingen lärjunge- eller inte. Det är problematiskt, jag vet! Jag har själv stora problem med honom från tid till tid. Grejen är bara att jag inte kan göra så mycket åt det. Jesus är den han är! Han kanske inte är Jack Bauer, men jag funderar på om han inte är mer lik honom än den bild vi ofta målar upp för oss själva.

Jag är inte kristen

Då och då så slår det mig – jag har inte alltid trott på Jesus. Tidigare i livet så hade jag inte en tanke på Jesus, jag visste knappt vad det gällde eller vem han var. Visst, jag växte upp i ett hem där mamma och pappa arbetade i svenska kyrkan men där fanns inget tal om Jesus. Det handlade mest om kyrkokör, att se fin ut i bänken, att bete sig väl och att leva ett välvårdat liv. Det handlade om religion och kyrkan, men aldrig om Jesus.

IMG_0661När jag då vid 19 års ålder stöter på det här med Jesus så förvandlar det mitt liv. Jag förändras radikalt. De år som följer är bland de mest omtumlande åren i mitt liv. Jag har aldrig varit med om något liknande och jag är tveksam om det kommer hända igen. Problemet var bara att för de flesta i min närhet, vänner och familj, så hade jag blivit en ”kristen” (för min familj blev jag mer utav en ”pingstvän”). Jag hade blivit religiös, precis som resten av min familj var. Men det var ju just det jag inte hade blivit! Jag visste vad kristen var, jag visste vad religiös var och det hade jag inte blivit! Jag hade stött på något annat, något som förvandlade mitt liv.

Allt det här har gjort att jag aldrig riktigt känt mig bekväm kring ordet ”kristen”. Jag använder det ibland, men helst inte. Jag vet att det finns många människor som mött Jesus och blivit förvandlade, som kallar sig för kristna. Men när jag använder det så märker jag hur människor målar in mig som religiös, kristen och kyrklig. Det är det sista jag vill beskriva mig själv som! Religion, kristendom, kyrkor av alla dess slag kommer aldrig att förvandla en människas liv. Det förändrade inte mitt liv – Jesus gjorde det.

För ett tag sedan hittade jag den här berättelsen av en man som heter Ryan Ries. Min berättelse ser tack och lov inte ut som hans – förutom en enda sak. Vi såg bägge religion och kristna runtomkring oss men ingen av oss såg något liv i det. Det var fake, plastigt och fullständigt dött. Jag tror vi såg det, för att det just är det. Vad vi även har gemensamt är att vi hittade något som faktiskt förvandlade våra liv – Jesus. Han är inte religiös, han är inte kristen, men han förvandlar liv! Titta och lyssna.

Bokslut och paus

Äntligen, eller redan, så har 2013 kommit till sin ände. Tänk att ett år både kan gå så fort, men även kännas så långt!? Jag är normalt inte en människa som tittar tillbaka särskilt mycket, men jag tänkte ändå skriva ner några tankar kring året som gått.

För mig så har 2013 varit bland det mest krävande åren jag någonsin mött. Det har varit präglat av mycket sjukdom (som jag berättat om tidigare), men även av tuffa utmaningar både i församlingsarbetet och på det personliga planet. Under hösten 2011 så startade vi en husförsamling hemma hos oss, med fokus på att starta fler liknande församlingar utöver Västerås. Vi körde igång och människor kom till. Under de kommande två åren kom det till en del. Några stannade, andra drog vidare av olika anledningar. Vi hade en härlig, god gemenskap – där Jesus verkligen var en stor del utav den. Av olika anledningar så bröts den här gemenskapen upp under året som gått, mycket på grund av att vi inte var tillräckligt många kvar i församlingen. the-church-jesus-wants-to-build-650x269Detta var en tuff puck att ta, men jag tror i efterhand att det förde någonting gott med sig. Jag förstod ännu mer att det inte är vi som bygger församlingen, utan det är Jesus. Jag förstod att det är Jesus som bestämmer över ”sina arbetare” och inte jag. Jag lärde mig helt enkelt att släppa kontrollen och låta Jesus göra det Han vill göra. Lyckligtvis så har jag senare träffat på andra människor, som brinner för samma sak som jag själv gör. Detta har bland annat gjort att vi idag slagit ihop vår lilla gemenskap (vår familj…) med en annan, och träffas varje lördag kväll för att tillbe Jesus och uppmuntra varandra till lärjungaskap. Dessa kontakter har räddat mig och min familj, bokstavligen talat! Det är som om de blivit sända från Gud och jag är otroligt nyfiken på vad det kommer resultera i under 2014!

Även om året varit präglat utav mycket sjukdom, så har det även präglats utav mycket helande! Aldrig någonsin har jag varit med om så många människor, som upplevt hur Jesus helat dem från smärtor och olika sjukdomar. Det roliga är även att inte ett enda av dessa helanden har skett i en kyrka utan ute på gator, parker, tågstationer m.m. Inte heller har miraklerna präglats av långa eller invecklade böner, utan snarare utav enkla böner och att vi lagt vår hand på människor. Det har varit helt otroligt och ännu mer härligt att få visa människor att Jesus verkligen lever idag.

pause-buttonMen denna post vill jag även berätta att bloggen kommer vara inaktiv under en tid framöver, 4-6 veckor minst. Anledningen till detta är att jag har ett skriande behov av att ”koppla ner mig från nätet” och ”koppla upp mig till Jesus”. Jag ska ärligen erkänna att tiden för bön och reflektion inte har varit särskilt prioriterad under den senaste tiden, vilket gör att jag tar en längre paus från både bloggande – men även facebook, twitter, m.m. Ja, jag kommer helt enkel att ta en paus från allt internetanvändande.

Jag hoppas att du får ett riktigt gott slut på 2013, men ännu mer att 2014 blir året då du blomstrar ännu mer! Jag ber och hoppas att du förstår vem Jesus är och att du lär känna Honom som Han är. För Han är nämligen mycket mer än vad vi ibland låter Honom vara.
Han är Herren – Han är Gud! Gott nytt år!

Bli mindre – Bli fler!

Det är nästan fantastiskt vad dagar kan gå fort! I alla fall när man har roligt, om man nu kan kalla att byta fönster på huset roligt. IMG_1430[1]Jag har nämligen den senaste veckan varit helt upptagen i tankar och handling av att riva ut våra gamla fönster och installera nya. Snål-Håkan ville nämligen inte betala hantverkare till att göra det, utan som den karl jag är så gjorde jag det själv. Ska någonting bli gjort, så ska man göra det själv – tror jag… Bytet av fönsterna är i alla fall huvudsaken till att det varit tyst på denna blogg den senaste veckan. Resultatet av allt slit kan ni se på bilden bredvid.

De senaste blogginläggen har fokuserat på församlingen som en liten gemenskap, där jag tror att vi på bästa sätt kan gestalta det lärjungaliv vi är kallade att leva. Det är där vi på bästa sätt kan älska varandra, bära varandra, dela allt och uppmuntra varandra till efterföljelsen av Jesus. I en större gemenskap blir anonymiteten lättare, att alla kan dela någonting blir svårare och möjligheten av att vara en konsument utav kyrka blir än mer påtaglig.

Jag har insett att genom att säga ovanstående, så finns det vissa människor som tjuter av glädje och stänger in sig i sin lilla gemenskap – eftersom det är där de lever som ”äkta” lärjungar. De stänger ute sig från omvärlden, samlas i sin inneslutna grupp och upplever Jesus tillsammans vecka efter vecka. BildDen sortens gemenskap tror jag dels inte kommer att överleva särskilt länge, men den behöver även ett botemedel – mission. Den behöver en utåtgående rörelse, ett utflöde för att inte riskera att bli mer lik en sekt än en församlingsgemenskap. En församling, oavsett om den är stor eller liten, existerar inte för sig själv. Församlingen är inte till för sina egna behov, utan är till för omvärldens. Vi är inte, som Jesus sa, kallade till de ”friska” utan till de sjuka och sårade.

När jag menar att vi bör vara en liten församlingsgemenskap, så menar jag alltså inte att vi ska bli färre lärjungar till Jesus. Jag vill ha många fler lärjungar! Tvärtom menar jag att för att vi ska kunna bli fler lärjungar, så behöver vi bli mindre – men med ett ännu större fokus på mission. Jag drömmer om en rörelse utav församlingar, som planterar församlingar, som i sin tur planterar nya församlingar, som vidare planterar nya församlingar. Församlingar som lever för att berätta om Jesus, vittna om hans kärlek och visa på att Han lever idag. När vi får se detta i Västerås och i Sverige, så tror jag på allvar att vi kommer få se ett förvandlat Sverige. Inte för att vi lyckats få tillbaka något sorts inflytande som kristendomen hade för 100 år sedan, utan för att alltfler människor fått sina liv förvandlade av Jesus.