Nyår och nyårslöften

Oj vad länge sedan det skrevs någonting här! Dags för förändring!

fargrik-fyrverkerier-vektor_34-50596Har precis startat ett nytt år, även om det gått hela 8 dagar på det nya året. Men samtidigt – de där första 6 dagarna på året vet jag inte om de räknas. De har mest bestått av ätande, sovande, spelande och tittande på en hög av TV-serier. Det där med Netflix är fantastiskt bra, men oj vad beroendeframkallande det är!! Så nu är det dags att komma tillbaka i rutiner och kolla liiite mindre på serier (och när jag tittar på min mage, äta lite mindre mat…).

Ett nytt år är egentligen inget speciellt i sig. Varje dag är ju i princip ett nytt år! Ändå är vi många som tar tillfället i akt och ger nyårslöften till oss själva men även till andra. Andra tycker det är totalt onödigt och tänker att de bryts ju förr eller senare. Kanske är man skeptiskt till hela idén, eller så tänker man att om man inte lovar någonting så kan man ju inte heller misslyckas (fantastiskt filosofi!).

Personligen så gillar jag att ge nyårslöften. Ja, jag gillar nyår överhuvudtaget! Det är en av de få högtider då det så markant blir klart – jag kan lämna något bakom mig och faktiskt bara fokusera på det nya som kommer. Det är nästan som om det vore taget från Bibeln! För liknelserna finns där mer än vad vi tror. keep-calm-and-leave-the-world-behind-27Att få lämna någonting bakom sig – på riktigt. Inte bara få glömma saker som hänt, förneka att de hänt – utan att få lämna dem. Inte längre behöva identifiera sig med dem. Men även att få kliva in i något nytt. Något som kommer, inte för att jag bestämt eller styrt så att det nya kommer. Nej, det kommer bara. Helt gratis och oberoende av vad jag gjort eller gör. Så är det med nyår och så är det med Jesus. Vad vi sedan väljer att identifiera oss med och leva efter är en annan sak. Vi kan leva som om vi levde i det gamla året (vilket nog borde klassas som någon sorts psykisk störning) och vi kan leva som om det där med Jesus inte vore sant. Valet hur vi lever och vad vi tror på är såklart vårt eget.

Till slut så måste jag ju även dela vad mina nyårslöften är detta år. Blir ju lite mer verkligt när man delar det såhär – tror jag. I alla fall så lovar jag att inte äta en endaste godis under hela året! Inte heller ska jag äta en endaste kaka, bulle eller bakelse inom det första halvåret. Då förutom (!!!) när vi är på kalas. Då är kak/bulle/bakelse löftet inställt. Då är det moffande som gäller!

P.S. Någon som fyller år snart? Jag kommer gärna på kalaset!

Ny början och nytt liv!

Öppna champagneflaskan, slakta grisen, släng upp serpentinerna och låt känslorna flöda fritt i glädje! Jag är tillbaka på bloggen!!

fargrik-fyrverkerier-vektor_34-50596

Jag förstår att ni är många som saknat mig, gråtit er till sömns för att jag inte bloggat på mer än en månad – men var nu istället vid gott mod, för nu är jag här för att stanna! Jag ska inte svika er något mer… Skämt åsido så är det väldigt roligt att få börja blogga igen. Jag hoppas att du framöver ska få inspireras och utmanas genom de inlägg jag kommer skriva.

Någonting som jag tänkt väldigt mycket på den senaste månaden är Jesu ord, ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”. För mig så är dessa ord kanske det mest centrala i Jesus liv. Han beskriver i de här orden varför han kom, varför han gör det han gör och vad han förväntar sig utav hans efterföljare. I meningen innan dessa ord, så blir Jesus anklagad av de andliga ledarna för att umgås med fel folk. Han ligger och äter tillsammans med skattefifflare och prostituerade, vilket inte är till belåtenhet för den religiösa eliten. Det är då Jesus säger detta, att det inte är de friska som behöver Honom utan de sjuka! Med andra ord, det är inte de som anklagar Jesus som han försöker nå utan de som är på samhällets botten.

carry1För mig är det här ord som utmanar mig väldigt mycket, samtidigt som de inspirerar och styrker mig. Jag inser att det kräver oerhört mycket av mig. Det kräver ett liv som inte handlar om mig själv, där jag får sätta mina egna behov åt sidan för att hjälpa andra. Det innebär ett större bekymrande över andras efterföljelse av Jesus än min egen. Samtidigt så finns det ingenting som eggar mig mer till handling och överlåtelse till Jesus uppdrag – att göra alla folk till lärjungar av Jesus. När jag vaknar upp på morgonen och inser att Jesus vill sända mig till de sjuka kan det bara ge mig så otroligt med energi! Jag får inse att även om vårt samhälle präglas utav mer självmord än någonsin, stora missbruksproblem och allt större sjukskrivningar så sänder Jesus mig till att komma med frihet och helande till dem. Just den här vetskapen har många gånger räddat mig från att helt ge upp. Det har gett mig hopp att Jesus sänder, inte bara med fina ord, utan med något som faktiskt kan göra skillnad för människor som så desperat behöver hjälp. Det fina och fullkomligt fantastiska är att jag inte är ensam i den sändningen, utan att Han sänder alla som säger Ja till honom. Vi är alla troende ett sänt folk, med helande och upprättelse till människor som befinner sig på samhällets botten.

Så därför vill jag idag, precis som Jesus gör varje dag, utmana dig till att aktivt söka dig till människor som verkligen behöver ett ingripande av Jesus. Gå till dem och lär dig vad detta betyder, ”Jag (Jesus) vill se barmhärtighet, inte offer”.

First things first…

När jag var 19 år så tog jag ett beslut. Ett beslut som faktiskt räddat mitt liv – på många olika sätt. Det som hade hänt innan var att jag börjat fundera mycket på livet efter döden. Varför fanns vi överhuvudtaget och vad skulle kunna finnas bortanför vår jord? Det var inte ett nyfiket funderande, utan snarare ett destruktivt som många gånger ledde till en nedstämdhet hos mig. Jag var uppväxt i en familj som var väldigt aktiv i Svenska Kyrkan, men den tro som fanns där ville jag snarare vända mig bort ifrån än till. Jag fann den aldrig attraktiv och det verkade handla mer om traditioner än om en tro.
Jag började därför röra mig mer och mer i kretsar som inte hade någonting med kyrkan att göra. Fester och supande blev mer och mer frekvent, ända tills jag måste ha druckit en aning för mycket och åkt på en mindre alkoholförgiftning. Efter den gången kunde jag, tack och lov, inte dricka lika mycket. Strax efter detta så började jag få upp ögonen för en tjej som gick på samma skola som oss. Hon var kristen och var med i Pingstkyrkan. Jag var nog mer intresserad av henne, än hon var av mig (vilket var ett återkommande tema under min uppväxt…) men av någon anledning så bjöd hon in mig till en ungdomsgrupp som samlades hemma hos en ledare i kyrkan. Hon var smart… Självklart så följde jag med, i tron att hon var intresserad av mig. Jag började gå dit mer och mer, och började av någon anledning bli intresserad av det de pratade om. Jag ville egentligen inte bli intresserad, för jag ville inte bli kristen. Men det de pratade om var inte kristen tro, utan de pratade väldigt mycket om Jesus. De lovsjöng Jesus, bad till Jesus och det var attraktivt! Utan att jag förstod det så började jag be till Jesus, vara med i lovsången och rätt som det var vid 19 års ålder så ville jag döpa mig och följa Jesus. En rätt så kontroversiell sak för en kille uppväxt i Svenska Kyrkan, med en helt annan dopsyn.
Den natten jag döpte mig kommer jag aldrig glömma och det har som sagt förvandlat mitt liv. Inte den kristna tron, utan personen Jesus. Det var Han som gav mig den där friden, glädjen och hoppet som jag sökt efter så länge.

Det var så det började. Ett beslut att vilja tro på Jesus och följa Honom resten av mitt liv. Och jag tror att det är så det måste börja. En vilja att följa Jesus. Det är hos Jesus allting startar och jag tror även att allting måste utgå från det. Livet. Församlingen. Familjen. Karaktären. Allting måste ta sin grund i att vi vill följa Jesus och älska Honom med hela våra liv. Under min tid som troende har jag rört mig bland många olika kyrkor och sammanhang, med vitt spridda idéer hur ex församlingen ska se ut. Vissa talar bara om ”sökarvänlighet” och andra bara om ”församlingsplantering”. Just nu rör jag mig i ett sammanhang där man ibland bara talar om ”organiska församlingar”. Allt detta blir helt fel, om inte längtan efter att följa Jesus är det som föder fram det. Att följa Jesus och vilja leva för Honom är det främsta och viktigaste. Det andra är inte oviktigt, men i förhållande till efterföljelsen så är det det. Det börjar inte bara med efterföljelsen och kärleken till Jesus, det handlar A L L T I D om kärleken till Jesus. Det börjar där, det fortsätter där och det slutar där.

Så börjar bloggandet!

God morgon och välkommen till en ny blogg! Ja, nu är det dags. Dags att börja blogga och skriva ner lite tankar och funderingar. Knappast någonting nytt i denna informationsprängda värld, men ändå någonting jag länge funderat på att börja göra. Jag gör det av många olika anledningar. En längtan att få ”tala ut” det som ligger på ens hjärta. En vilja att kunna hjälpa andra, och möjligheten att få tänka högt – fast i skriven form. Sedan finns det alltid det där underliggande motivet till bloggandet – längtan efter bekräftelse och att bli den nya stjärnbloggaren. Det är min backup-motivation, om de andra motiven någonsin skulle sina. Så om jag någon gång skulle skriva ett riktigt skitinlägg, så kan ni redan förpassa den till kategorin ”längtan-efter-bekräftelse-inlägg”. Jag hoppas dock att det inte ska komma särskilt många av den kategorin…

Den här bloggen kommer att fokusera kring livet med Jesus, utifrån orden Mission, Vision och Passion. Tre ord som jag anser beskriva hur jag tänker kring ett sådant liv. Missionen är att följa Jesus och tillbe Honom. Visionen är att göra det på ett enkelt och multiplicerande sätt. Passionen är det som jag tror ska känneteckna ett sådant liv. Säkerligen kommer andra saker att smyga sig in, men i huvudsak så kommer det att handla om detta.

Så välkommen, hoppas att du hänger med!