Du behöver inte bli pastor!

När jag flyttade upp till Umeå, 19 år gammal, så var det meningen att jag skulle stanna där minst 4 år. Jag skulle plugga något så ”fancy” som medicinsk teknik och få en högskoleexamen inom området. heartstartJag har idag ingen aning varför jag valde just den inriktningen, men tydligen var det något som fascinerade mig då… Det blev bara ett halvår där uppe, mycket tack vare att jag under det halvåret kom till tro på Jesus och döpte mig. Jag fick verkligen mitt liv förvandlat under det halvåret, mycket tack vare en vän som öppnade mina ögon för vem Jesus verkligen var.

Efter jag döpt mig så fanns det bara en sak som gällde i mitt liv – jag ville följa Jesus. Att plugga, eller göra något annat för den delen, var fullständigt ointressant. Vännen som förde mig till tro bodde inte uppe i Umeå, utan i min hemby Ullånger. Jag kom därför ihåg när jag berättade för mina föräldrar hur jag tänkte hoppa av utbildningen och istället flytta hem till Ullånger, för att ”vara en lärjunge” till min vän och lära mig allt om Jesus. Ja, det var faktiskt så jag sa och det var så jag såg det. Jag visste inte mycket om tron eller hur man var en kristen, men min instinktiva reaktioner när jag kom till tro var att hålla mig så nära min vän som möjligt. Han hade döpt mig, en november natt ute i en liten sjö, och han kunde lära mig mer.

Ingen annan tyckte det var en bra idé att vara en lärjunge till min vän, så istället blev det bibelskola för mig. Jag ville leva helhjärtat för Jesus och på bibelskolan insåg jag att präst därför verkade som en bra idé. Efter att ha sett en prästutbildning på nära håll, så insåg jag att det inte var särskilt förenat med ett lärjungaliv. Jag vände därför till pastors-rollen inom EFS. biblestudyDet blev inget där heller, utan det blev 2 års bibelskola till – följt utav 3 års teologistudier. När jag sedan var i full fart med att söka olika pastorstjänster, så talade Gud till både mig och min fru att det inte var vägen för oss att gå. Vi skulle istället flytta till Västerås och arbeta med enkla husförsamlingar.

För dig som läser detta och tror att jag med detta vill peka på att alla präster/pastorer är fel ute, så vill jag bara säga att jag INTE menar det. Vad jag däremot menar är att bara för att vi vill leva för Jesus helhjärtat, så innebär inte det att vi måste bli pastorer. En hunger efter Jesus innebär inte att vi måste gå på bibelskola. Vad det däremot innebär är att man vågar lämna allt annat och följa Jesus – oavsett vad det innebär.

Min första reaktion som nytroende tror jag inte var så fel som jag och andra trodde. Jag tror att det var Gud som försökte leda mig in i någonting, men traditioner hindrade mig från att göra det. Det var så man instinktivt handlade när en människa blev en Jesus lärjunge. Nu tror jag att något gott ändå kommit för mig utifrån massvis utav teologistuderande, men tänk vad som kunde ha hänt om jag gått den andra vägen? Tänk om jag flyttat hem, spenderat tid med min vän och lärt mig att följa Jesus där. Tänk om vi tillsammans hade varit församling, med andra människor som kommit till tro och levt ett missionerande liv där. Tänk vad som kunnat hända när vi mitt i vår vardag låtit den helige Anden tala profetiskt genom oss till människor som inte trodde. Helat människor i Jesu namn och låtit tron få präglas mer utav livet än läsande och sittande i bänkrader.Friends-Helping-Friends

Oavsett var vi är i livet, vad vi gör eller vilka vi är så grundar sig ett kristet liv i en sak – att lämna allt annat och följa honom. För vissa kommer det att innebära att studera teologi eller att bli pastorer, men l å n g t ifrån alla. För de allra flesta av oss så kommer vi att fortsätta med vi redan gör, och jag tror att Gud vill ha det så. För oss alla så kommer det däremot att handla om att sluta följa sina egna ideér. Det kommer handla om att sluta sätta sig själv främst och istället sätta Jesus främst. Sluta handla utifrån att vara människor till behag och istället vara Gud till behag. Det kan vi göra var vi än är och vad vi än gör, i alla livets lägen.