Nytt utseende – och lite till…

Tänkte att jag skulle testa ett nytt utseende på bloggen. Är ju kul med lite variation och sedan är ju färgen så fin – eller?! Tja, den syns ju i alla fall och här i bloggvärlden gäller det ju att synas. Eller man kanske ska säga läsas, om man nu vill vara en sådan där tråkig ord märkare. Och ja, jag särskrev precis – bara så där. Enjoy!

Senaste inlägget så skrev jag att vi behöver komma tillbaka till det centrala i vad Jesus säger och lär. För det är ändå det som allting handlar om – ja, precis allting. Vi kan syssla med många olika saker och livet bär på väldigt mycket. bullseyeDet gäller både troende som otroende. Vi upptas av så många saker, ja vi till och med delar upp våra dagar i olika tidszoner. Jobbtid, fritid, familjetid, församlingstid, bönetid och sovtid. Vi är väldigt duktiga på det, särskilt här i Sverige. Mitt i detta så finns det ändå något som är – faktiskt oavsett vi vill eller inte – centralt och avgörande. Det är relationen till Jesus och vad han säger till oss.

För några månader sedan så gjorde jag en personlig upptäckt utav vad jag tror är centralt kring Jesus. Jag hade sen tidigare upptäckt att det Jesus alltid sa till dem han mötte för första gången centrerade kring ”Följ mig”. Det var där det började. Att bli troende verkade inte handla så mycket om en rätt lära eller att ha alla rätt på ”kristendomsprovet”, utan det verkade mer bottna i ett liv t i l l s a m m a n s med honom. Jag tror att det funkar på samma sätt idag.

Det jag upptäckte denna gång var att Följandet spann som en röd tråd genom allt vad Jesus gjorde och sa. I mötet med alla sorters människor, så kom alltid de här orden tillbaka. Lösningen på ett girigt hjärta bottnade i att lämna allt och följa Jesus (Mark 10:21). Following-a-LeaderLösningen på människor som var nervösa, kanske tillbakadragna och självcentrerade var ett följande av honom (Matt 4:19). Allt detta var inget nytt för mig, men så en gång när jag läste i slutet av Johannesevangeliet så insåg jag att Jesus inte bara menade att det skulle börja där. Att följa Jesus fortsätter, livet igenom.

Jesus har dött, uppstått och lärjungarna har varit igenom en resa utan dess like. De har gått från hopp, till missmod, till hopp igen. De har gått ifrån en självsäkerhet kring Guds rikes frågor, till fullständig förvirring kring vad de egentligen gör. Nu, i slutet av Johannesevangeliet, precis innan Jesus ska lämna dem för gott så ger han en sista befallning. Den går till Petrus. Den handlar, precis som den första, om att Följa Jesus. Det är ingen detaljerad plan, ingen strategi, ingen storslagen vision – utan ett enkelt följande. Där det började – där fortsatte det.

Det här är något som jag tror vi alltid behöver komma tillbaka till. Vi försvinner så lätt upp i våra liv, vårt arbete och våra engagemang. Men är vi troende – om vi är efterföljare av Jesus – så börjar det alltid kring följandet. ”Hur följer vi då och vad innebär det?”, frågar du kanske. Jag tror vi tar det nästa inlägg, men tills dess så kan du lita på att vara kristen och troende inte handlar om regler eller liknande. Det handlar inte om att göra tillräckligt. Det handlar om att följa och lämna allt annat åt sidan.

Jag-kan-själv

Som många av er vet, så har jag 2 ”små” döttrar (7 och 4 år gamla). De är helt fantastiska, även om de utmanar en på mååånga områden i livet. De är väldigt olika som personer, där den äldsta är lite mer tillbakadragen och den andra lite mer framåt. Den äldre vill gärna sitta lugnt och pyssla, medans den yngre vill brottas och busa. Den yngre har också en ”härlig” liten egenhet att hon tror sig veta allt, och då menar jag a l l t! Kommer storasyrran och ska berätta hur bokstaven ”H” låter, så fnäser hon ”Jag vet!”. Säger vi att idag så ska vi åka till mormor och morfar, så är det inte sällan hon svarar ”Jag vet!”. Oftast när hon säger det, argsint och med stor irritation, så kan jag inte hålla mig för skratt. Hon är bara så söt! Däremot verkar mitt skratt inte roa henne lika mycket, utan hon blir istället mer irriterad… Så sött!

När vi hör sådana här berättelser om barn, så tycker de flesta av oss att det är hur gulligt som helst. Det är så sött när de tror sig veta allt. knowSkulle vi vuxna göra samma sak, så skulle det däremot inte vara lika gulligt och sött. En vuxen, som tror sig veta allt och agerar därefter, anses mer omogen och barnslig. De borde veta bättre! Ändå tror jag att det är så vi agerar, då framförallt vi troende emot Jesus. Vi försöker klara oss själva, komma på våra ideer själva, planerar själva – och säger indirekt till Jesus att vi klarar faktiskt oss själva. ”Vi vet!”

Det här är verkligen inte någonting som är unikt för oss idag, utan det gällde även Jesus egna lärjungar. Ja, det är nästan komiskt att läsa hur ”barnsliga” de var och hur ofta de ville klara det själva. Vad ofta de trodde att de hade koll på läget – fastän de egentligen inte hade någon som helst aning! Ta bara när Jesus uppenbarar sin härlighet för Petrus, Jakob och Johannes uppe på ett berg- då även Moses och Elia uppenbarar sig med Jesus.  hyddorPetrus tror sig då ha koll på läget och föreslår ett initiativ av att bygga 3 hyddor som de kan bo i. Av någon anledning så dör det förslaget så fort det lämnar Petrus mun… En kort stund senare, när de kommer ner från berget, så visar det sig även där att några av lärjungarna trott sig ha koll på läget och försökt bota en liten kille som var svårt sjuk. Det hade inte alls gått och jag kan nästan föreställa mig hur det hade sett ut när de gjort det. ”Jesus la handen på det sjuka stället – gör så!!” eller ”Nej, nej, han använde sig ju av lera – gör så!”. ”Han spottade ju killen i ansiktet – gör det!”. Efter att Jesus botat killen så går de till slut fram till Jesus och frågar varför inte de kunde göra det. Kanske ville de veta det rätta sättet? Jesus svar var lika enkelt som rakt – det handlade bara om tro, ingenting annat.

Mitt absoluta favoritställe kring detta är ändå när Jesus uppstått från de döda och precis ska lämna dem i Apostlagärningarnas första kapitel. Lärjungarna har varit med om en osannolik resa, där de fått leva med Jesus i 3 år, se honom dödad och sedan möta honom som uppstånden. De har fått lära sig så otroligt mycket om Guds rike och att ingenting är omöjligt, när man går med Jesus. images (4)Så får de ett sista tillfälle att fråga Jesus något. Nu är deras chans, en sista fråga innan han lämnar dem. Jag vet inte varför, men jag nästan ana en viss kaxighet frågan som de till sist ställer. Nästan som om ”vi ställer den här frågan, för då visar det sig att vi faktiskt fattat något av de här 3 åren”. De frågar om det nu är dags för Jesus att upprätta riket för Israel. En inte helt irrelevant fråga, men Jesus svar är ändå så gott. Han säger ungefär att ”Grabbar, har ni inte fattat något. Varför funderar ni på något sånt? Det enda ni ska fundera på är att vara vittnen för mig, och det ska ni få hjälp med när ni får den helige Anden”. Jag älskar det svaret!

Jag tror att Jesus vill säga samma sak till oss idag. Vi grubblar på så mycket, hur vi ska bygga församling, hur vi ska organisera oss eller inte, om vi ska ha söndagsskola eller inte. Jag tror att vi faktiskt måste ta och sluta fundera på alla dessa saker och åter igen lyssna till vad Jesus ger oss för instruktioner. Vad är det centrala i vad Jesus säger? Vad vill han att vi faktiskt ska förstå och vad kan vi lämna åt sidan? Häng med mig de kommande inläggen, så funderar vi tillsammans!