Bokslut och paus

Äntligen, eller redan, så har 2013 kommit till sin ände. Tänk att ett år både kan gå så fort, men även kännas så långt!? Jag är normalt inte en människa som tittar tillbaka särskilt mycket, men jag tänkte ändå skriva ner några tankar kring året som gått.

För mig så har 2013 varit bland det mest krävande åren jag någonsin mött. Det har varit präglat av mycket sjukdom (som jag berättat om tidigare), men även av tuffa utmaningar både i församlingsarbetet och på det personliga planet. Under hösten 2011 så startade vi en husförsamling hemma hos oss, med fokus på att starta fler liknande församlingar utöver Västerås. Vi körde igång och människor kom till. Under de kommande två åren kom det till en del. Några stannade, andra drog vidare av olika anledningar. Vi hade en härlig, god gemenskap – där Jesus verkligen var en stor del utav den. Av olika anledningar så bröts den här gemenskapen upp under året som gått, mycket på grund av att vi inte var tillräckligt många kvar i församlingen. the-church-jesus-wants-to-build-650x269Detta var en tuff puck att ta, men jag tror i efterhand att det förde någonting gott med sig. Jag förstod ännu mer att det inte är vi som bygger församlingen, utan det är Jesus. Jag förstod att det är Jesus som bestämmer över ”sina arbetare” och inte jag. Jag lärde mig helt enkelt att släppa kontrollen och låta Jesus göra det Han vill göra. Lyckligtvis så har jag senare träffat på andra människor, som brinner för samma sak som jag själv gör. Detta har bland annat gjort att vi idag slagit ihop vår lilla gemenskap (vår familj…) med en annan, och träffas varje lördag kväll för att tillbe Jesus och uppmuntra varandra till lärjungaskap. Dessa kontakter har räddat mig och min familj, bokstavligen talat! Det är som om de blivit sända från Gud och jag är otroligt nyfiken på vad det kommer resultera i under 2014!

Även om året varit präglat utav mycket sjukdom, så har det även präglats utav mycket helande! Aldrig någonsin har jag varit med om så många människor, som upplevt hur Jesus helat dem från smärtor och olika sjukdomar. Det roliga är även att inte ett enda av dessa helanden har skett i en kyrka utan ute på gator, parker, tågstationer m.m. Inte heller har miraklerna präglats av långa eller invecklade böner, utan snarare utav enkla böner och att vi lagt vår hand på människor. Det har varit helt otroligt och ännu mer härligt att få visa människor att Jesus verkligen lever idag.

pause-buttonMen denna post vill jag även berätta att bloggen kommer vara inaktiv under en tid framöver, 4-6 veckor minst. Anledningen till detta är att jag har ett skriande behov av att ”koppla ner mig från nätet” och ”koppla upp mig till Jesus”. Jag ska ärligen erkänna att tiden för bön och reflektion inte har varit särskilt prioriterad under den senaste tiden, vilket gör att jag tar en längre paus från både bloggande – men även facebook, twitter, m.m. Ja, jag kommer helt enkel att ta en paus från allt internetanvändande.

Jag hoppas att du får ett riktigt gott slut på 2013, men ännu mer att 2014 blir året då du blomstrar ännu mer! Jag ber och hoppas att du förstår vem Jesus är och att du lär känna Honom som Han är. För Han är nämligen mycket mer än vad vi ibland låter Honom vara.
Han är Herren – Han är Gud! Gott nytt år!

Varför hjälper jag?

En av de mest utmanande tiderna i mitt liv var när vi bodde i Filippinerna. Hösten 2004 så flyttade jag och min fru dit, utsända av en församling i Stockholm, med syfte att arbeta med församlingar och församlingsplantering. Vi hade även som uppgift att hjälpa Skandinaviska Barnmissionen, genom att vara en del av deras hjälparbete. Vi var så taggade att åka dit och så spända på vad Gud ville göra genom oss. Tyvärr (och som kanske alltid) så blev det inte som vi tänkt oss – på något sätt! Att arbeta med församlingsplantering i ett land som har församlingar runt varje gatuhörn, är kanske inte direkt det som behövs. Vidare gick vår utsändande församling i konkurs och efter ca 4 mån i landet fick vi ett samtal från ledningen, där de förklarade att vår lön skulle sluta utbetalas och att vi fick klara oss bäst själva. Vår värld och våra drömmar slogs omkull, men tack och lov så räddades vi av Barnmissionen (som vi fick fortsätta arbeta med) och PMU (som tog ansvar för oss ekonomiskt).

OLYMPUS DIGITAL CAMERAUnder den tid vi fick bo i landet (ca 1,5 år) så mötte vi många människor, som levde på mindre än existens minimum. Deras hem var i våra ögon mer lika kojor än hus och ofta levde de på någon familjemedlem som arbetade utomlands, som skickade hem pengar till de andra. Jag kan ofta känna att när vi pratar om fattiga svenskar och hur den ökar i Sverige, så blir det näst intill ett hån mot dem vi mötte där borta. Genom Barnmissionen så fick vi i alla fall möjlighet att vara med och hjälpa dessa människor, med mat, utbildning, skola m.m.. När vi mötte dessa människor, ansikte mot ansikte, så ska jag ärligt erkänna att ibland så kändes det som om de inte var tacksamma över den hjälp de fick. Jag menar inte att de verkligen var otacksamma, men den känslan fanns hos mig ibland. Jag visste att de behövde hjälpen och att de i vissa fall inte kunde överleva utan den, men när vi gav den så visade de sällan någon stor tacksamhet tillbaka. De verkade mest bara komma, ta emot hjälpen och sedan fortsätta deras liv som vanligt. Jag mötte nästan ingen som grät utav tacksamhet, erbjöd mig livslång vänskap eller höjde oss upp till skyarna likt stora gudar som kommit till deras fattiga land och förbarmat oss över dem. De tog bara emot hjälpen och gick.

Idag förstår jag att den där känslan grundande sig i en omogenhet hos mig, där jag ville hjälpa – men samtidigt få äran för att jag gjort det. Fokuset var inte på dem, utan snarare på mig. Idag är jag bättre på att hantera den där känslan och kan hjälpa människor, därför att de behöver hjälpen – inte för att jag ska vara en hjälpsam människa. Jag har förstått att även om människor inte verkar tacksamma för den hjälp de får, så betyder det inte att de verkligen behöver den (eller att de är tacksamma för den delen). be-like-god-by-being-kind-to-the-ungrateful-and-the-evilJag tror att det här är någonting som troende verkligen behöver lära sig, eftersom det är exakt såhär Jesus agerar. Han älskar oss, när vi verkligen inte förtjänar det! Han står ut med oss, när vi inte visar Honom den tacksamhet han förtjänar. Han hjälper oss, när vi själva inte anser oss behöva någon hjälp! Precis så menar Jesus att även vi ska vara. Älskande, tålmodiga och självuppoffrande för de människor som förtjänar de minst.

Från generation till generation

För ett tag sedan såg jag en film som heter ”Children of Men”. Filmen handlar om ett framtida samhälle, där alla världens kvinnor av någon underlig anledning slutat vara fertila och därmed oförmögna att föda barn. Inga nya barn föds och populationen går mot undergång. ImageStoryn är sedan att huvudpersonerna mirakulöst hittar en kvinna som är gravid och hur de får beskydda henne från faror och experiment. Den här filmen fick mig att tänka till. För det första så blev jag väldigt tacksam över att vi fortfarande kan få barn! Vidare så insåg jag att i princip så är hela världens befolkning bara 1 generation från att dö ut. Vi är alla fullkomligt beroende av att nya barn kommer till och att nya generationer föds fram – annars är det slut. För tillfället har Kina världens största befolkning, med ca 1,3 miljarder invånare, men vad händer om 1-2 generationer bort – när landet infört en maxgräns på 1 barn per familj? Med ett sådant tänk, så kommer deras population att halveras inom ett halvt sekel. Det är intressant att tänka på…

Utifrån filmen har jag börjat tänka på det här med vidare generationer, och då inte bara utifrån ett biologiskt perspektiv. Jag tänker på sociala generationer, etniska, men även i form av generationer utav vänner. Det jag menar är att mina vänner har andra vänner, som har andra vänner och som i sin tur har andra vänner – ”generationer” utav vänner. I dessa generationer, hur vi än definierar dem, så påverkar vi varandra. Vare sig du är mamma/pappa, ledare, pastor, storebror, lillasyster – människa – så har du inflytande och påverkar andra människor. Det jag plötsligt inser är att hur vi använder det, kommer att avgöra och påverka kommande generationer. Förmedlar vi hopp, så kommer det att spridas. Förmedlar vi besvikelser, så kommer det att spridas. Vi föder fram generationer, med våra val och vårt agerande.

Det som därför blir viktigt är att inse och förstå hur du och jag måste se längre än bara till oss själva. Vi måste se längre än till våra egna sammanhang och faktiskt längre än till de människor vi möter idag. images (3)För det slutar inte med de människor vi ser idag, utan de bär det vidare till dem de möter, som bär det vidare till dem de möter osv. Vi föder fram generationer, vare sig vi vill det eller inte. Utmaningen ligger i att göra det på bästa möjliga sätt – med Jesus i centrum! Hur vi ”förmedlar” Jesus, genom vårt tal och våra handlingar, påverkar hur vidare generationer kommer att uppfatta Jesus. Ett stort ansvar, men samtidigt en fantastisk möjlighet! För lyckas vi att förmedla Bibelns Jesus vidare i generationer, då är det långt ifrån en omöjlighet att göra hela Sveriges befolkning till lärjungar av Jesus. Världen började med 2 människor – vi är nu strax över 7 miljarder! I´m just saying…