Berättelser från Power Meet

BildSå är helgen till ände, och det med råge. Power Meet är över här i Västerås och allt som är kvar är tomma ölflaskor samt ett antal ton av övrigt skräp. Det har varit intensivt, högljutt, varmt – och fruktansvärt roligt! Faktum är att det var länge sedan jag hade så roligt som i helgen. Vädret var perfekt, människorna vi mötte var underbara och maten vi åt bara smalt i munnen. Det var ett myller av härliga människor och köer av fantastiska bilar. Ja, allting var nästan perfekt. Men jag ska sluta spruta ur mig superlativ, annars kanske ni börjar tro att jag är någon sorts pastor…

Jag kan lätt bli entusiastisk över den gångna helgen, och faktum är att det har sina anledningar. Inte främst i en härlig tillställning, som Power Meet faktiskt är. Nej, snarare beror min entusiasm och glädje främst på att vi fått prata med så mycket människor om den person jag älskar mest – Jesus. Jag visste innan helgen att vi skulle få prata med människor om Jesus. Jag visste att vi skulle få tillfällighet att be för människor och jag visste att vi skulle få se dem berörda av Jesus. Däremot så visste jag inte att det skulle ske i så stor utsträckning som det gjorde. 

Tanken jag hade innan Power Meet var att vi skulle försöka ha koll på hur många som blev helade eller berörda av Jesus. Så blev inte fallet, för jag insåg ganska snabbt att det inte skulle kunna gå att hålla reda på. På fredagen, kl 17.00, gick 7 av oss ut på området – iklädda tröjan på bilden.Bild Vi delade upp oss 2 och 2, gick fram till några och frågade om de hade ont i kroppen eller var sjuk på något sätt. Hade de det, följde sedan frågan om vi kunde få be för dem. Oftast fick vi det och titt som tätt följdes det av frasen – ”Vad gjorde du??!!!”, följt av uppspärrade ögon hos personen. Helt plötsligt så hade Jesus rört vid en halvfull person och tagit bort smärtan direkt. Jag ljuger inte när jag säger att exakt detta hände flera gånger under årets Power Meet. Under de första 2 timmarna vi var ute, vet jag att det hände minst 7 st. Smärtor i nacken som försvann. Smärtor i fötter och ryggar försvann. Allt detta, när vi enkelt la vår hand på dem och bad att Jesus skulle ta bort deras smärta. Detta skapade givetvis tillfällen att få prata om Jesus och om vad vi tror på. Vi fick svara på frågor och frågade saker tillbaka. Vissa blev väldigt berörda och ville ha vidare kontakt. Andra tackade bara och fortsatte sin kväll. 

Det kanske märkligaste jag själv var med om var när vi gick fram till ett gäng. Vi frågade om de hade ont och förklarade vad vi gjorde. Helt plötsligt ropar en av grabbarna ut ”det här är helt sjukt! Jag har sett det här på nätet, det är helt sjukt!”. Vi förstår att killen antagligen sett någon video, där någon blivit helad ute på stan. Därefter så börjar han att pusha sina kompisar till att ta tillfället och låta oss be för dem. Han ropar på sin kompis, som har en nervskada i sin arm och vill att han ska anmäla sig som frivillig. Killen vill inte själv. Vi berättar för honom att vi tror Jesus kan hjälpa honom, men han säger bara att det inte går att fixa. Då brister den andra killen ut, som varit vår reklampelare, ”Jesus kan fixa allt! Jesus kan fixa allt!”. Vi kan inte göra annat än att hålla med och tacka honom för hjälpen att säga det. Men killen med armen vill inte att vi ska be för honom. Istället kommer en annan kille, som undrar vad vi håller på med. Vi berättar, och ser samtidigt att han har stora blåmärken och sår på sin högra arm. Det visar sig att han och en kompis stått och slagit varandra på armen – tills den ena gett upp. Han har ont och vi frågar om vi kan få be för honom. Han tittar suspekt på oss och undrar vad vi egentligen är för några. Vi säger att det bara kommer ta några sekunder och till slut går han med på det. Jag lägger min hand på hans arm och ber kort. Därefter fryser killen och tittar chockat på sin arm. Han vänder upp och stirrar sedan på mig, med ögon som tefat. Jag frågar om det är bättre, men killen står bara där helt chockad. Vi rör vid armen och frågar om det känns någonting. Killen rör inte en min. Sedan berättar vi kort att det han precis upplevt var att Jesus tog bort hans smärta. 

Detta var en del av min helg, här i Västerås. En väldigt rolig helg, men så här i efterhand även en smärtsam sådan. För även om vi uppskattningsvis fått be för ett 40-tal personer under helgen, innebär det att ca 9 960 personer inte fick tillfället att bli berörda av Jesus. Människor som var sjuka, hade ont och kanske hade frågor om Jesus. Därför finns det ett bibelord som ekat i mitt bakhuvud, lite extra under helgen. Det är från Lukasevangeliet 10:2. ”Skörden är stor, men arbetarna få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Vi behöver arbetare, om vi ska komma någonstans med detta. Vi behöver folk som gör det, inte bara tänker och pratar om det. I vår husförsamling kommer vi att fortsätta göra detta, var så säkra. Men det behövs fler! Du och din församling behövs! Vi behöver vara arbetare tillsammans och be om än fler.

4 reaktioner på ”Berättelser från Power Meet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s